Wow! Första riktiga inlägget! Jag är grymt taggad.

Jag känner att jag inte vill gå in allt för hårt och direkt ta upp något riktigt tungt ämne. Så stället tänkte jag tala om något som nu har drabbat oss alla, nämligen hösten.

Hösten är en årstid vi ofta förknippar med mörker. Men det är också en årstid som för många innebär 'new beginnings'. Många av er, inklusive jag, har för ett par veckor sedan kommit tillbaka till skolan igen efter sommarlovet och har vid det här laget fullt upp med allt som det innebär att gå i skolan. Och då talar jag inte bara om läxor, försenade bussar och jobbiga lärare. Utan även om vänner, killar och relationer.

Hur kommer det sig att så många förhållanden tar slut på hösten?
Det är inget som jag på rak arm kan svara på. Det finns det nog ingen som kan. Men något som jag helt klart tror bidrar är steget från den ljuva sommaren till allvaret igen. På sommaren lever vi som i en dröm, vi ser på allt med naiva ögon och det är inte svårt att hitta saker som vi kan njuta av tillsammans med en person som vi tycker lite extra mycket om.

Det må vara udda jämförelse jag kommer med nu, men man kan finna likheter i dokusopor där personer söker efter en man eller kvinna att förhoppningsvis inleda ett förhållande med (t.ex. Bonde söker fru, Bachelorette, Ensam mamma söker). Visst kan det verka lustigt att nästan alla deltagare blir förälskade i personen som söker kärlek? Jag är säker på att det är 100 gånger lättare att bli förälskad och att få det att funka när man inte har något annat som distraherar och inte har några stora krav som ställs på en för tillfället. Man ser inte utanför bubblan, man förstår inte hur allt kommer gå när den obekymmersamma tiden är över. Som jag sa; man lever som i en dröm. När man sedan ska ta förhållandet med sig ut i den riktiga världen där en hel del andra saker och utmaningar väntar, är det lätt att allt vänds upp och ner. Helt plötsligt har du ont om tid, du är trött och förkylningarna biter sig hungrigt fast i dig.

En annan förklaring kan vara frestelser. Ibland kanske det är lite för lätt att glömma bort ens pojkvän när man har en massa hunkar som ler åt en i korridorerna och snabbt lyfter upp ens böcker när man tappar dem i golvet, fast det kanske bara är något som händer i filmer. 

Hur ska man då få det att funka?
Först och främst; prioritera din tid. Planera in tid för både din käresta och dina vänner. Med lite ansträningar från bådas sida kommer det helt klart att funka om ni verkligen tycker om varandra.

--

På tal om hösten och skolan som jag nämnde i början, tror jag verkligen inte att det hade varit något negativt att börja prata mer i skolan om livets verkliga utmaningar istället för att ständigt grubbla över de utmaningar som matteboken kommer med. Vi lär oss hur man stavar rätt, den kemiska betäckningen för alla grundämnen och hur man böjer spanska verb. Men vi lär oss inte mycket om livet. De flesta kommer förr eller senare att lista ut en hel del själva på annat sätt. Men jag tror inte att lite hjälp på traven hade varit helt fel.

Sen så är det mycket svårare att lära ut livsfrågor än algebra. För när det gäller algebra finns det egentligen bara ett sätt som är rätt. Men när det kommer till livet har alla rätt att utforma sitt liv så det blir rätt för dem själva. Dock tror jag det är viktigt att man börjar tala mer om värderingar och att man lär sig att sammarbeta, för det tror jag är något man kommer kunna dra nytta av i framtiden.



Jag ber om ursäkt för ett lite spretigt inlägg, ska bättra mig på den fronten. 
Don't lose hope!
/Miss E