Mean Teenage Girls



Vi har alla hört talas om dem, vi har alla skådat dem med våra egna ögon och vissa av oss har till och med axlat rollen att vara en. Vad är det jag talar om? NEWSFLASH - The Mean Girl.


Osäkerhet, ilska och elakhet har påverkat oss människor sedan urminnes tider. Vi har lärt oss att skydda oss själva genom att krossa andra, både fysiskt och psykist. Och det är inte helt ovanligt att dessa egenskaper, eller rentav instinkter, framträder hos dagens unga kvinnor. De blir ofta överrösta med skällsord, en av de vanligaste som vi hämtat från engelskan är bitch.

Hur känner man igen en sådan tjej?
Det finns inga regler som säger hur man ska se ut om man har en ocharmig personlighet. Elakhet är trots allt än känsla och inte ett fysiskt drag. Men eftersom de negativa egenskaperna oftar bottnar i osäkerhet finner man ofta tjejerna gömda bakom smink, tidskrävande frisyrer och utmärkande kläder.  

Var på vägen gick det fel?
Den vanligaste anledningen till att bitchar skapas är behovet av uppmärksamhet. De gör vad som krävs, även fast det kan drabba andra, för att få det dem har sitt sikte på. Ni vet hur man brukar säga; all uppmärksamhet är positiv uppmärksamhet. Avund är självklart en annan bidragande faktor.

Växer detta beteende bort med åldern?
Ständigt debatteras det om hur tonårstjejer beter sig som skit mot varandra och spårar ur totalt. Filmer görs om dem (vem har inte sett den ultimata tonårsrullen Mean Girls med Lindsay Lohan i täten?) och böcker skrivs. Mindre uppmärksamhet riktas mot de lite äldre kvinnorna, som kan vara minst lika vidriga, om inte värre. Så svaret på frågan blir kanske. Jag känner själv en tjej som kunde vara brutalt elak mot folk när hon var yngre, nu har hon tur nog mognat med åren och sprider istället positiv energi runt sig.

Vi ogillar dem, men visst är det något med dem som faschinerar oss?
Något som jag inte kommer underfund med är hur dessa för tillfället misslyckade individer kan ses som så populära. De kröner sig själva till drottningar av den sociala hierarkin och de flesta andra accepterar detta faktum. Vi låter dem hållas. När de är på långt håll viskar vi om dem och när de kommer nära hälsar vi glatt och beter oss som tofflar. Varför vi vill bli omtyckta av dem som har minst vänlighet och kärlek att ge är fortfarande ett mysterium för mig. Men jag antar att även det är en överlevnadsinstinkt. Att hålla sig på god kant med den till synes starke.


Jag kommer gå djupare in på ämnet vid andra tillfällen. Kärlek!
/Miss E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0